PFC

Aktiv PFC (Power Factor Correction, på svenska Effektfaktorkorrigering) utförs med aktiva komponenter, d.v.s. med integrerade kretsar som styr utseendet på strömkurvan med hjälp av olika inbyggda algoritmer. Syftet med PFC är att förbättra förhållandet mellan skenbar effekt och aktiv effekt. I elnät ingår alltid en viss resistans och induktans som tillsammans ger en impedans. Om elnätet vore idealt utan impedans skulle variationen i strömmen inte spela någon roll för spänningen. Eftersom ström och spänning följs åt enligt ett beroende på denna impedans kommer spänningen att variera i takt med att strömmen varierar. Impedansen har ett frekvensberoende och är alltså inte lika för alla frekvenser. Den kan vara högre för vissa frekvenser och lägre för andra frekvenser. Om impedansen är hög för just det producerade frekvensspektra kommer spänningen att påverkas relativt mycket p.g.a. strömvariationerna. Denna fluktuation i spänningen fortplantar sig genom ledningarna och sträcker sig olika långt beroende på elnätets uppbyggnad. Fördelen med aktiv PFC är att få strömmen som dras från nätet att få en sinusliknande form. Icke sinusformad ström förorsakar högre förluster än en sinusformad ström för samma överförda energi. Med en aktiv PFC minskar man strömförbrukningen jämfört med en passiv PFC. Effektfaktorn är endast 0,4 ~ 0,6 i icke PFC transformatorer. I en transformatorer med aktiv PFC kan effektfaktorn nå över 0,95. Beräkningsformler är enligt följande: skenbar effekt = inspänning x inström (VA), aktiv effekt = inspänning x inström x effektfaktor.