EMC
EMC (ElectroMagnetic Compatibility, på svenska elektromagnetisk kompatibilitet) definieras som en utrustnings förmåga att fungera tillfredsställande i sin elektromagnetiska omgivning utan att orsaka oacceptabla elektromagnetiska störningar för annan utrustning. Som förkortning av elektromagnetisk kompatibilitet används på svenska likväl som på engelska akronymen EMC. En svensk synonym till ordet kompatibilitet är förenlighet, vilket innebär att EMC enklare kan uttryckas som elektromagnetisk förenlighet.
Elektromagnetiska störningar delas in i ledningsbundna och strålade fenomen. Dessa namngivna fenomen delas i sin tur in i lågfrekventa fenomen, vilka sträcker sig från störningar med frekvensinnehållet noll (0) hertz till och med nio (9) kilohertz, samt högfrekventa fenomen för störningar med frekvensinnehåll högre än nio (9) kilohertz. IEC anger 400 gigahertz som övre gräns för störningars frekvensinnehåll inom ramen för EMC men öppnar för möjligheten att omfatta även högre frekvenser. Synligt ljus som har frekvensinnehåll inom terahertzområdet beaktas alltså inte inom ramen för EMC trots att ljus är elektromagnetisk strålning.
Europeiska unionen har beslutat om EMC-direktivet som i Sverige införts genom lagen om elektromagnetisk kompatibilitet (1992:1512) och förordning om elektromagnetisk kompatibilitet (1993:1067) där Elsäkerhetsverket ges ansvar för tillsyn och rätt att ge ut föreskrifter om EMC (ELSÄK-FS 2007:1). Regelverket för EMC anger att utrustning ska uppfylla så kallade skyddskrav på emission och immunitet. Det innebär att utrustning ska ha rimlig tålighet mot elektromagnetiska störningar (immunitet) och dessutom inte avge elektromagnetiska störningar med för hög nivå(emission). Att hålla emission och immunitet inom rimliga gränser är centralt för att uppnå tillfredsställande funktion hos utrustningar med avseende på elektromagnetiska störningar. För apparater ställer EMC-regelverket krav relaterade till CE-märkning av apparater. Till EMC-regelverket hör flertalet så kallade harmoniserade standarder. Apparater utförda enligt harmoniserade standarder förutsätts uppfylla de elektromagnetiska skyddskraven.
Elektromagnetiska störningar delas in i ledningsbundna och strålade fenomen. Dessa namngivna fenomen delas i sin tur in i lågfrekventa fenomen, vilka sträcker sig från störningar med frekvensinnehållet noll (0) hertz till och med nio (9) kilohertz, samt högfrekventa fenomen för störningar med frekvensinnehåll högre än nio (9) kilohertz. IEC anger 400 gigahertz som övre gräns för störningars frekvensinnehåll inom ramen för EMC men öppnar för möjligheten att omfatta även högre frekvenser. Synligt ljus som har frekvensinnehåll inom terahertzområdet beaktas alltså inte inom ramen för EMC trots att ljus är elektromagnetisk strålning.
Europeiska unionen har beslutat om EMC-direktivet som i Sverige införts genom lagen om elektromagnetisk kompatibilitet (1992:1512) och förordning om elektromagnetisk kompatibilitet (1993:1067) där Elsäkerhetsverket ges ansvar för tillsyn och rätt att ge ut föreskrifter om EMC (ELSÄK-FS 2007:1). Regelverket för EMC anger att utrustning ska uppfylla så kallade skyddskrav på emission och immunitet. Det innebär att utrustning ska ha rimlig tålighet mot elektromagnetiska störningar (immunitet) och dessutom inte avge elektromagnetiska störningar med för hög nivå(emission). Att hålla emission och immunitet inom rimliga gränser är centralt för att uppnå tillfredsställande funktion hos utrustningar med avseende på elektromagnetiska störningar. För apparater ställer EMC-regelverket krav relaterade till CE-märkning av apparater. Till EMC-regelverket hör flertalet så kallade harmoniserade standarder. Apparater utförda enligt harmoniserade standarder förutsätts uppfylla de elektromagnetiska skyddskraven.